Ärade festdeltagare, gäster, ledare, damer och herrar gymnaster.
Den 1 september 2019 var det 150 år sedan Göteborgs Gymnastik Sällskap bildades. Ungefär så här har de 150 åren förflutit:
Bildandet
Den 1 september 1869 träffades 9 unga män i Lorensberg festlokal och beslöt där bilda den första sammanslutningen för utövande av frivilliga kroppsrörelser. Göteborgs Gymnastik Sällskap hade bildats som den första gymnastikföreningen i Sverige. Det var frågan om elitgymnastik enligt Lings system. Man startade i Exercishuset på Heden.
Initiativet hade sitt ursprung i den sk Skarpskytterörelsen, som växte fram under den första delen av 1860- talet. Man tyckte Sverige var dåligt rustat för en osäker framtid.
I minnet fanns Krimkriget med sina utlöpare i Östersjön med den engelska flottans omlastningar i svenska hamnar och bombardemanget av Bomarsund på Åland bara sex år tidigare. Och många äldre hade minnen från 1809, när Sverige förlorade Finland till Ryssland. Skarpskytterörelsen växte fram, med ca 40 000 frivilliga över hela landet, med uniformer och med lånade gevär av kronan. Man hade allehanda kropps- och skyttesövningar, oftast på söndagar. Men rörelsen tynade snabbt bort och kvar fanns unga män från medelklassen som ville fortsätta med kroppsövningar.
Den fosterländska andan ingöts i den nya sammanslutningen:
” ……icke blott att bereda medlemmarna nyttig och hälsosam kroppsrörelse, utan även att sätta dem i stånd att tjäna sina medmänniskor och sitt färdenesland vid alla tillfällen då fysisk styrka, uthållighet och skicklighet är av nöden”.
Sällskapet blev snabbt välkänt i Göteborg med stora gymnastikuppvisningar på Heden. Även stadens elit uppmärksammade Sällskapet och gick in som välgörare. Sponsorer heter det väl idag.
Välgörare
Vid sammanträdet 1871, visade Sällskapet sin erkänsla genom att utnämna dessa till hedersledamöter. Personerna var: Landshövding greve Albert Eherensvärd, överste A.R. Carlsohn, överstelöjtnant G Nybleus, grosshandlare James J Dickson, friherre Oscar Dickson, grosshandlare Robert Dickson, grosshandlare Julius Lindström och redaktören S.A. Hedlund. En del av dessa var också gymnaster. I bakgrunden fanns också skalden Viktor Rydberg som då bodde i Göteborg. Efter två år flyttades verksamheten till Gamla Latin som det då hette, idag sociala huset i Rosenlund.
Den första tiden är inte smärtfri. Tidigt byts styrelsen ut och orsaken går inte att hitta i dokumenten, men en ny styrelse välj och verksamheten tar allt fastare form.
I mars månad 1877 kommer en inbjudan från Stockholm gymnastikförening till gemensam tävlan i Stockholm. I svarsskrivelsen heter det: ”…fullt erkännande vikten av kroppsövningar för menneskans fysiska utveckling och förenande oss med Eder i hoppet om att genom gemensamt föredöme väcka till lif allmännare intresse för gymnastiken i vårt land”.
Detta var inledningen till den första svenska ”gymnastikfästen”, som sedan följdes av en rad liknande ”fäster” med Sällskapets deltagande i stora internationella sammankomster.
Inbjudan och fester
Inbjudan och tävlingarna i Stockholm följdes av en svarsinbjudan året efter till en ny gymnastikfest i Exercishuset på Heden. Det växande intresset för gymnastik innebar att fyra föreningar skickade trupper. Men så det intressanta. Fredagen den 3 maj 1878 kl 1900, spelades den första fotbollsmatchen någonsin i Sverige mellan personer från olika föreningar. Lagen bestod av Göteborgs BK, bestående av gymnaster från Sällskapet. Motståndare var gymnaster från Stockholms GF och Uppsala GF. Hundratals åskådare följde matchen, men resultatet är okänt.
Och det här är sensationellt eftersom den vedertagna uppfattningen är att den första fotbollsmatchen spelades mellan Örgryte IS och Lyckans Soldater 1892 på Heden. Skillnaden är att den matchen spelades med nykomna regler från engelska fotbollsförbundet.
Fanan
Våren 1879 ägde en gymnastikfest rum i Uppsala som Sällskapet deltog i med ”heter och utmärkelse”. Före avresan ägde en för Sällskapet betydelsefull tilldragelse rum, nämligen då Sällskapets fana mottogs, som det står i skrivningarna: sömmad och skänkt av 100 unga tärnor.
Men broderad av 100 unga tärnor är bara delvis sant. Den som broderade var den tonåriga flickan Elin Sirenius, grosshandlardotter och boende i fatigheten Skeppsbron 1.
På vårvintern 1879 tackade hon ja till att brodera Sällskapets fana. Och det var ett stort jobb. Hon kunde starta sju på morgonen och hålla på till tio på kvällen. Hon fick tidsbrist och tog hjälp av två kamrater. Men den 30 april överlämnades fanan till ordföranden med ett högstämt anförandes av Elins morbror å givarinnornas vägnar. Kvinnor fick i sådana sammanhang inte tala. Platsen var Exercishuset med mycket folk och ett omväxlande program.
Fanan som är dubbelsidigt broderad på tungt siden, bär devisen ”manlig idrott fädrens arf”. Många förslag till valspråk framlades men inget godkändes. Två medlemmar kontaktade skalden Viktor Rydberg. Sedan han hört deras ärende, tog han några steg, stannade, vände sig mot herrarna och sa. ”Vad säger herrarna om ”manlig idrott fädrens arf?” Och så blev det.
Inflytande
Sällskapets medlemmar fick ett stort inflytande på idrottsrörelsens framväxt i Göteborg och Sverige. Gais som bildades 1892 har också en fana och i den finns samma devis, 13 år senare.
Örgryte IS har senare en stor idrottstävling på planen framför nuvarande Valhallabadet. Vid ingången fanns en portal med orden ”Manlig Idrott fädrens arf”. Två från styrelsen frigör sig från föreningsarbetet och bildar Lingförbundet 1912. Vid världsutställningen 1923 är Sällskapet medlemmar engagerade i själva utställningen med framför allt i de stora tävlingarna som äger rum på den 1923 nybyggda Slottsskogsvallen.
I början på 1900-talet hade flera stora föreningar konsoliderat sig i framförallt i de större städerna. Man såg behov av samordning, man behövde en paraplyorganisation som kunde bevaka föreningarnas intressen. Och så tillkom Riksidrottsförbundet 1903.
Sköldmön
Jag vill gärna också nämna vår, som jag vill kalla det, systerförening. Den kvinnliga gymnastikföreningen Sköldmön. Den välkända redaktören S.A. Hedlund hade tre döttrar, som nog idag skulle kallas feminister. Dom såg vad roligt grabbarna GGS hade.
Dom uppvaktade sin far med önskan om att få bilda en gymnastikförening. Fadern var mycket tveksam inför lämpligheten av att kvinnor utövar gymnastik. Dom ska ju föda barn. Men döttrarna stod på sig och S. A Hedlund var ju liberal och så bildades Sköldmön.
Vi har idag ett nära samarbete med gemensamma ledare. Vi, tycker jag, har blivit två sidor av samma mynt men med olika historia. En manlig och en kvinnlig sida som kan erbjuda både manlig och kvinnlig gymnastik. Vi i GGS uppskattar det samarbete vi har.
Lokaler
De lokaler vi idag använder på Hvidtfeldtska gymnasiet byggdes 1919. Och så länge har vi varit där. Innan dess, 50 år på Gamla Latin som sagt.
Och starten 1869 skedde i Exercishuset på Heden, i två år.
Mindre synliga
När vi kommer fram mot 1920-talet blir man allt mindre synlig i de större sammanhangen. En diskussion uppstår om det ska vara elitgymnastik eller motionsgymnastik. Medlemstalet sjunker och ekonomin blir sämre. Sällskapet utvecklas också alltmer till en förening där den sociala gemenskapen får stor betydelse.
Sista uppvisningen
Sällskapets sista offentliga uppvisning i Göteborg äger rum vid Lingveckan 1927. Göteborgs-Tidningen skildrar det så här:
En frisk fläkt av den rena Lingska gymnastiken erfor man emellertid när gymnastikdirektör Karlsson framförde Gymnastiksällskapets trupp i frihet. Denna uppvisning gav den absolut bästa behållningen för kvällen. Här fanns krafter, här fanns precision och samtidighet. Det svåra programmet gicks igenom med erkännansvärd raskhet, och publiken fick sitt lystmäte på smidiga hävrörelser och spänstiga hopp.
De enskilda prestationerna var synnerligen jämna, och de flesta strömhoppen framkallade som vanligt en överväldigande applådåska. Sedan man sett den uppvisningen gick man hem och gladdes över att göten i Lings nordmannaanda ännu hålles i helgd i Göteborg.
Gubbavdelning
Mot slutet av 1920-talet bli situationen prekär. Den Lingska gymnastiken tilltalar inte de yngre. Ekonomiskt finns några ören kvar. Och då kom tanken upp om en gubbavdelning för motionsgymnastik. Man marknadsförde detta genom att lägga ut cirkulär på läkarmottagningar och resultatet blev att det strömmade till nya medlemmar.
”Gubbarna” som dom kallades togs om hand av Pelle Bertilsson under åren 1928 till 1937. I en jubileumsskrift sägs det:
Han fick fart på nybörjarna dvs gubbarna. Dom hängde i ribbstolar så att armbandsuren krasade, gjorde böjningar så att det knakade i både leder och kläder, och alla trivdes och hade roligt. I sin förtjusning var det många som betalade dubbel medlemsavgift. Situationen var räddad.
Och Pelle Bertilsson var ju han som hade Bertilssons stuga i Delsjön som fortfarande finns.
1930-tal
1930-talet går. Om Sällskapet var infiltrerat med Nazi-sympasitörer vet vi inte. Det har inte framgått i handlingar vi tagit del av. Men det är väl inte otänkbart.
Ändrad inriktning
1941 ändras formellt inriktningen. Det är när den legendariska gymnasten Ragnar Schelé är ordförande. Då bestäms att man ska ha motionsgymnastik med stafetter och bollekar och övningarna avslutas med korgboll, som det då hette. Krigsåren går. Färre är säkert aktiva på grund av inkallelser. Men nedgången är inte så markant som under första världskriget då inkallelser, födobrist och uppvärmningsproblem innebar att man tillfälligt fick lägga ner och flytta verksamheten.
1960-tal
1960-talet kommer. 1961 får Sällskapets en ny medlem. En ung man i speditionsbranchen. Han lockas hit av ordföranden Ragnar Schelé. Och den här gymnasten får flera uppdrag i Sällskapet. Han är aktiv gymnast i över 50 år, med en närvaro på nästan 99 % med 60 gymnastiktillfällen per år. Och den gymnasten sitter där: Folke Rimark, nu 95 år. Jag har frågat mig om inte en sådan närvaro är unik, kanske världsrekord och något för Guiness rekordbok.
1970-1990-tal
Inriktningen på gymnastiken fortsätter i samma spår. Medlemsantalet och närvaron sjunker med ökande genomsnittsålder. Man lägger ut flygblad i brevlådorna i Johanneberg för att rekrytera. Men vad som inte minskar är den sociala samhörigheten med många privata relationer mellan medlemmar.
2000-tal
I början av 2000-talet, med yngre modernare instruktörer, förändras gymnastiken mot mer motionsgymnastik och mindre stafetter och till sist blir det ren motionsgymnastik och en radikal 50 % avgiftshöjning, från 400:- per år till 600:-. En nivå som vi haft nu i snart 20 år.
Och då strömmade nya medlemmar till. Man tipsade varandra på arbetsplatser och i det privata umgänget. Ibland kunde de stå nya kamrater som ville bli medlemmar i dörren inför övningarna. Med begränsade utrymme i omklädningsrummen blev vi tvingade att ha en kö för medlemskap och det har vi haft nu i mer än 15 år. Just nu har vi åtta i kön.
Och med den medlemstillströmningen har naturligtvis ekonomin stärkts ordentligt.
Minnesbok
Allt det jag nu sagt går att läsa i Sällskapets nyutkomna 150 års Minnesbok. (Jag lyfter upp den och visar den.) Och naturligtvis mycket mer och fördjupat. På framsidan står författarna; Åke Magnusson och Ulf Birath. Men det vill jag vara väldigt tydlig med: Utan Åkes kunskap, kompetens och kontaktnät skulle den inte varit möjligt att framställa den.
När den sk blåkopian, det är det som ska vara helt färdigt och lämnas in till tryckeriet, var klar och lämnad, sa jag till Åke. Vad tomt det blir nu när det är färdigt. Äsch, så Åke, vi sätter igång med 200-års boken.
Insikt
Det kanske är lite tidigt, men med den insikt som idag finns om motionens betydelse för folkhälsan, inte minst i våra åldrar och med den omständigheten att vi i 15 år haft kö till Sällskapet, så är jag övertygad om att Sällskapet kommer att få uppleva sin 200 års dag.
Så många av oss här kommer nog inte att vara med då, men Sällskapet kommer att finnas.
Med det sagt, så tycker jag att vi, gymnaster som vi är, reser oss upp och skålar för Sällskapets gångna 150 år och Sällskapets framtid.
SKÅL