Historia

EN HÖGST VITAL 153-ÅRING

Nedslag i Sällskapets historia

Den 1 september 1869, sammanträdde å Lorensberg nio unga män som där beslöt bilda Göteborgs Gymnastik Sällskap. Den drivande kraften var J. A. Lundholm, sällskapets sekreterare under de två första åren.

Den fosterländska andan ingöts i den nya sammanslutningen att döma av Sällskapets dåvarande stadgar, som uppgav att ändamålet var ” icke blott att bereda medlemmarna nyttig och hälsosam kroppsrörelse, utan även att sätta dem i stånd att tjäna sina medmänniskor och sitt fädernesland vid alla tillfällen, då fysisk styrka, uthållighet och skicklighet är av nöden”.

Sällskapet är den första frivilliga sammanslutningen i Sverige för utövande av gymnastik enligt Lings system. Som idrottsförening är Göteborgs Gymnastik Sällskap den näst äldsta i landet.

Skarpskytterörelsen
Det finns anledning att uppmärksamma den organisation, som var föregångare till den frivilliga gymnastiken och ur vilken Sällskapet har sin upprinnelse, nämligen den frivilliga skarpskytterörelsen. I slutet av 1850-talet, då nödvändigheten av att stärka det svenska försvaret började göra sig kännbar, bildades i olika delar av landet sk frivilliga skarpskytteföreningar. Medborgare ur alla samhällsklasser inträdde i dessa, och avsikten var att de i krig skulle användas till ortförsvar. Rörelsen togs snart omhand av staten som säkerställde ett inflytande, men ändå gav föreningarna stor självständighet. 1865 utgjorde föreningarnas styrka omkring 40 000 man. De hade särskild uniform men lånade kronans gevär. Övningarna bedrevs huvudsakligen på söndagar.

Den hänförelse, med vilken skarpskytterörelsen först omfattades, höll i sig i omkring tio år, med började sedan märkbart mattas av och efterföljdes av skytteföreningar med skjutövningar som uteslutande ändamål.

Skarpskytteföreningarna bedrev även övningar inomhus. Den Göteborgska föreningen idkade sina övningar vintertid i Exercishuset på Heden, där man också utövade gymnastik. En del unga män, vilka som skarpskyttar deltagit i dessa övningar, önskade fortsätta med gymnastikövningar. Därav initiativet att den 1 september 1869 bilda Göteborgs Gymnastik Sällskap.

Redan från första året anordnade man vid vårterminens slut mer eller mindre offentliga uppvisningar, då man också uppmuntrade till tävlan mellan gymnasterna.

Välgörare
Sällskapet hade förmånen att, allt ifrån starten omfattas med välvilja av en stor del av samhällets mer bemärkta personer, som även ekonomiskt stödde verksamheten. Vid sammanträdet i september 1871, visade Sällskapet sin erkänsla genom att utnämna ett antal personer till hedersledamöter. Personerna var; landshövding greve Albert Ehrensvärd, överste A.R. Carlsohn, överstelöjtnant G. Nyblaeus, grosshandlare James J Dickson, friherre Oscar Dickson, grosshandlare Robert Dickson, grosshandlare Julius Lindström, och redaktör S.A. Hedlund. En del av dessa var också gymnaster.

Engagemanget inom Sällskapet var stort. Utöver gymnastik utvecklades spjutkastning, bågskytte, florettfäktning, sabelhuggning, och skjutning med salongsgevär.

Samarbete, tävlingar och ”fäster”
Året 1877, var för Sällskapet minnesrikt. I mars månad kom en inbjudan från Stockholms Gymnastik Förening, att deltaga i gemensam tävlan i Stockholm under våren. I svarsskrivelsen heter det: ” fullt erkännande vikten av kroppsövningar för menniskans fysiska utveckling och förenande oss med Eder i hoppet om att genom gemensamt föredöme väcka till lif allmännare intressen för gymnastiken i vårt land”.       

Detta var inledningen till den första svenska gymnastikfästen, som sedan följdes av en rad liknande fäster och med Sällskapets deltagande i stora internationella sammankomster.

Men inte nog med det. Inbjudan från Stockholm 1877 följdes av en svarsinbjudan från GGS året efter till en ny gymnastikfest i Exercishuset på Heden. Ett växande intresse för gymnastik innebar nu att fyra gymnastikföreningar skickade trupper. Nu deltog även Göteborgs Gymnastikförening och Uppsala Gymnastikförening. Men så det intressanta.

Fredagen den 3 maj 1878 kl 1900 spelades den första fotbollsmatchen någonsin i Sverige mellan personer från olika föreningar. Lagen i den historiska matchen bestod av ”Göteborgs BK”, bestående av gymnaster från GGS. Motståndare var gymnaster från Stockholms GF och Uppsala GF. Hundratalstal åskådare följde matchen, men resultatet är okänt.

Underlaget för dessa sensationella uppgifter kommer från Idrottsforum.org/feature, Martin Alsiö, Historiska institutionen, Stockholms Universitet.

Och uppgifterna är sensationella därför att den vedertagna Göteborgska uppfattningen är att den första fotbollsmatchen i Sverige spelades mellan Lyckans Soldater och Örgryte IS 1892 på Heden, dock med den skillnaden att den senare matchen spelades med regler från engelska fotbollsförbundet. Men faktum kvarstår, vi var 14 år före.

Fanan
Våren 1879 ägde en fäst rum i Uppsala som Sällskapet deltog i med ”heder och utmärkelse”. Före avresan ägde emellertid, en för Sällskapet särdeles betydelsefull tilldragelse rum, nämligen då Sällskapets fana, ”sömmad och skänkt av hundra unga tärnor” mottogs. Med ett högstämt anförande överlämnades fanan till ordföranden å givarinnornas vägnar. Tillfället var i Exercishuset den 30 april, med ett omväxlande program innehållande gymnastik, fäktning, sång och musik. Fanan, som är broderad på tungt siden, bär devisen; ”manlig idrott fädrens arf” som i sig har sin historia.

När fanan komponerades framlades många förslag till lämpligt valspråk, men inget ansågs fylla de högt ställda kraven. Två medlemmar kontaktade en av Sällskapets välgörare, skalden Viktor Rydberg. Sedan han hört deras ärende, tog han några steg, stannade och sa: ”vad säger herrarna om; manlig idrott, fädrens arf”. Varefter denna devis sömmades in som grundläggande för Sällskapets framtid.

Fanan, som har renoverats genom ekonomiska insatser av dagens gymnaster, förvaras på Idrottsmuseét i Göteborg.

Olympiska spel
Genomgående för Göteborgs Gymnastik Sällskaps tidiga historia, är deltagande i stora internationella gymnastikfäster. Sällskapet var representerat i tre olympiader, Aten 1906, London 1908 och Stockholm 1912.

Om dessa spel finns mycket att reflektera över. Resan till Aten till exempel.

1905 förspordes att i Aten skulle, under april 1906, hållas ett slags jubelolympiad, den sista enligt gamla olympiatraditionens ärevördiga tidsberäkning, varefter ny sådan skulle räknas vart fjärde år från 1896. Fyra gymnaster från Sällskapet skulle delta. På kvällen den 12 april bar det iväg under stora ovationer via Berlin, Wien och Graz till Trieste. Där väntade ”SS Thalia”, en gammal ångbåt för kombinerad passagerare- och lasttrafik. Den 17 april styrde Thalia söderut med härligt väder, god förplägnad och strålande humör ombord. Under natten kom oväder med ordentlig sjösjuka för mindre sjövana. Nödhamn söktes i Patras, varifrån de ”värsta krakarna” måste skickas med tåg till Aten.

Den 22 april klockan 1500 invigdes spelen av grekiska och engelska kungaparen.

1908 var det ny olympiad i London. Här erövrade truppen första pris, vilket utdelades av Englands överledare, Lord Desbourgh. Och olympiska spelen 1912 i Stockholm. ” Det var en strålande fest. Fred på jorden, glädje och festivitas över Stockholm och stadion, som togs i bruk som vädjobana för kämpar från hela världen”.

Lokaler
Göteborgs Gymnastik Sällskap startade sina övningar i Exercishuset på Heden i två år. Fortsatte i gymnastikhallen på Gamla Latin i 50 år och härefter i nybygget Nya Latin, dvs nuvarande Hvitfeldtska sedan 1919.

Tidsskedena fick genomslag även för Göteborgs Gymnastik Sällskap. Situationen som uppstod med krigsutbrottet 1914 visade deprimerande verkningar inom Sällskapet. Tillslutningen vid övningarna blev genom mobilisering, brist på tillräcklig kraftig näring osv, starkt minskad. Den 15 februari 1917 beslöts att nedlägga övningarna tills vidare, enär ” styrelsen ej vågade ta på sitt ansvar att riskera gymnasternas hälsa i den kalla lokalen i vilken eldning på grund av bränslebristen av vederbörande förbjudits”.

Elitgymnastiken överges
1941, under krigsåren, överges elitgymnastiken till förmån för motionsgymnastik men också med stafetter och bollekar. Och så fortsätter det fram till vår tid men med minskande antal gymnaster. Kring slutet av 1980 -talet var situationen så allvarlig att men delade ut inbjudningar om gymnastik till boende i närbelägna fastigheter.

Situationen bröts kring millenniumskiftet, då beslut fattades om en mer professionell, renodlad och modern motionsgymnastik. Sedan dess deltar oftast mellan 40-60 gymnaster vid gymnastiktillfällena tisdagar och fredagar 60 gånger per år.

Kärnverksamhet i vår tid

Sedan millenniumskiftet, då gymnastiken moderniserades, har tillströmningen av gymnaster varit stor. I 20 år har Sällskapet tvingats tillämpa ett kösystem, enär omklädningsrummen inte bibehåller trivsamhet och god hygien om det riskerar att bli mer än 30 gymnaster i varje. 

Dessvärre har många gymnaster, med långt medlemskap gått bort och lämnat stora tomrum efter sig. Men med en medelålder om ca. 75 år, har det naturligtvis sin förklaring.

De 20 senaste åren har starkt präglats av en kärnverksamhet, nämligen gymnastik två gånger i veckan, omkring 60 gymnastikpass per år.  Vårarna har inneburit årsmöten och kamratträffar, var gång med buffé, märkesutdelning, tack till ledarna oen ch hemlig gäst. Höstarna har utmärkts av kamratträffar med alla ”tillbehör”. Var femte år har traditionellt hållits jubileumsfest, oftast i Frimurarlogens lokaler på Södra Hamngatan, föregånget av en konsert i Tyska kyrkan med vår egen gymnast Josef Helperin som dirigent.

Jubileumsår och fest

År 2019 var ett speciellt år. Sällskapet firade sitt 150-års jubileum.

En gedigen planering föregick firandet, stark fokuserad på  framtagningen av en jubileumsbok; ”150 år, Göteborgs Gymnastik Sällskap.”  Åke Magnusson och Ulf Birath, alltså Sällskapets sekreterare respektive ordförande, åtog sig ansvaret för bokens tillkomst.

Framtagningen innebar en hel del forskning i arkiv, i tidigare minnesskrifter och kontakter med intressanta personer. 

Några korrigeringar fick göras i Sällskapets vedertagna historia, där kanske den intressantaste var att myten om Sällskapets fana; ”sömmad och skänkt av 100 unga tärnor”, fick revideras. I själva verket var det Elin Sirenius, 20-årig dotter i ett välbeställt göteborgskt grosshandlarhem, med adress Skeppsbron nr 1, som tillsammans med en handfull väninnor och efter förfrågan, grep sig an den krävande utmaningen att sy en fana åt Sällskapet. Uppgifterna härom kommer ifrån; Barbro Gramén: Elins tonårsdagbok Grödinge 1874-1880, Grödinge 2019. 

Idrottsmuseet i Göteborg har samlat och ställer ut ett omfattande material om Göteborg Gymnastik Sällskap. Bl a återfinns här den renoverade originalfanan och material från Erik Lindahl, vars morfar som gymnast blev en legend. Morfadern David Wiman var gymnast och mycket engagerad i Sällskapet, men också deltagare i den trupp som ur Sällskapet skickade till olympiska spelen i Aten 1906. I brev till ”mamma” och dagbok beskriver han den äventyrliga resan, invigningen och spelen i den antika miljön. Allt beskriv utförligt i Sällskapets minnesbok.

Minnesboken presenterades på Sällskapets jubileumsfest den 26 oktober i Valands festlokaler där ett 140-tal medlemmar med ”respektive” och gäster avnjöt en jubileumsfest som inleddes med välkomstbubbel och en konsert av Oscar Fredriks Sinfonietta, med femtiotvå musiker och med vår gymnast Josef Helperin som dirigent. Här avnjöts: ”J.H. Roman; Uv till Drottningholmsmalmen, F. Mendelssohn; Violinkonsert, e-moll, Op. 64 och W.A. Mozart; Symfoni nr 39, Ess-dur, Kv 543”. Härefter inbjöds till en trerätters middag med jubileumstal av ordföranden, tal av Birgitta Rosenhall, Sköldmöns ordförande och tal av gästerna Björn Eriksson, Riksidrottsförbundets ordförande och Lingförbundets ordförande, med flera ceremonier planerade av kvällens toastmaster, nu bortgångna John Forsell.  Vid middagen introducerades minnesboken.

Pandemin

Göteborgs Gymnastik Sällskap hade fram till år 2020 verkat i 151 år med endast ett avbrott. Det var den 15 februari 1917 som styrelsen beslöt nedlägga övningarna tills vidare ”enär styrelsen ej vågar ta på sitt ansvar att riskera gymnasternas hälsa i den kalla lokalen i vilken eldning på grund av bränslebristen av vederbörande förbjudits”. Ytterligare skäl var brist på lämpliga födoämnen.

Den 11 mars, dagen efter Sällskapets årsmöte, hade Covid 19- pandemin fått sådan utbredning att myndigheterna avrådde från samlingar. Fredagen den 13 mars, vid ordinarie fredagsgymnastik, infann sig nio medlemmar varefter styrelsen beslöt att tills vidare inställa övningarna precis som år 1917. Övningarna återupptogs utomhus på Heden med några tillfällen i maj med 10-12 gymnaster och vidare i september, tillsammans med gymnastikföreningen Sköldmön, men inte med fler gymnaster. Även under våren och hösten 2021 genomfördes gymnastik utomhus tillsammans med Sköldmön, nu med något fler deltagare. Gymnastiken återupptogs på traditionellt sätt, dvs inomhus på sal, den 7 september, med ett 20-tal gymnaster.

Hrr Sekreterare och Ordförande funderade under pandemins inledning, i mars –april år 2020,  på hur man skulle kunna vidmakthålla GGS – andan när inte gymnastiktillfällena fanns och med det inte heller tjötet i omklädningsrummen. Idén som för verkligastes blev ett ”Karantänsblad” i månaden som kom att innehålla populärvetenskapliga beskrivningar av historiska byggnader runt om Göteborg, mat och vin spalter och beskrivningar av jazzlegender. Detta kompletterat med ”Hjärtespalten”, annonser, insändare och olika tips. Naturligtvis också instruktioner från våra ledare om hemgymnastik. 17 nummer utkom som sedan styrelsen beslutade skulle framställas i bokform och överlämnas till medlemmarna. Som pådrivande chefredaktör fanns här Åke Magnusson och fackredaktörerna Arne Rodin och Ulf Birath.

Styrelsen beslutade att Karantänbladet var värdigt att förevigas i bokform. Och i november år 2021 publicerades ”Sällskap i karantän”. Bokens grafiska formgivning utfördes av Sven-Åke Thorsén medan nämnda redaktion svarade för innehåll.  

Kamratfest

Den 12 oktober 2021 avhölls en traditionell Kamratträff med drygt 60 deltagare och med hemlig gäst, f.d. kommunstyrelsens i Göteborg ordförande Ann-Sofie Hermansson. Det blev en starkt uppskattad kväll som fick bli symbol för att, förhoppningsvis, allt nu återgår till det normala.

Men så blev inte fallet. I januari 2022 tvingades styrelsen för Sällskapet att ånyo fatta ett beslut om paus i gymnastiken. Pandemin dog inte ut, den fick ett tillskott genom en ny, snabbfotad virusvariant. Regeringen och Folkhälsomyndigheten utfärdade nya påbud i syfte att minska smittspridning och belastning på sjukvården. I skrivandets stund (jan 2022) är det oklart när GGS – gymnastiken åter kan upptas.  

Ulf Birath

Sällskapets ordförande, den 16:e i ordningen